Resan i ljuset


Den moderna mekanistiska vetenskapen har lärt oss att solen är en oerhört varm gas-planet i vilken kärnreaktioner genererar ljus och värme.

En helt annan bild växer fram om vi utgår från att ljuset är absolut, att det inte kan skapas. Ljuset är ännu en egenskap hos det absoluta medvetandet, bortom den materiella världen, där ingen materia och inga atomer finns som kan alstra ljus och värme. Alltså kan inga kärnreaktioner äga rum där.

Solen (och stjärnorna, som också är solar) ger oss allt ljus i vår värld.

När vi tänder en tändsticka så alstras värme som gör att etern blir tunnare så att ljuset från det absoluta medvetandet skiner igenom.

Det vi ser som vår sol är vad vi kan se av det absoluta från vår plats i det relativa. Härifrån ser det ut som en begränsad form, ett klot, men om vi kom in i den skulle vi se att den är något annat. Solen måste vara en bubbla i etern, att absolut tomrum utan någon materia. Samtidigt måste den vara obegränsad när det gäller egenskaperna medvetande, ljus, och energi. Solen är helt enkelt den absoluta dimension som finns bortom den relativa världen.

Från vår position i universum ser det ut att finnas en ofantligt antal solar utspridda över ofantliga avstånd i universum. Men i verkligheten konvergerar dessa till en enda dimension där inga avstånd alls existerar. Detta är dimensionen bortom tid och rum.

Då en människa avlider gör hennes själ en resa genom en lång kanal, som tar henne från den materiella världen, till den dimension där hennes själ hör hemma. Denna ligger på ett andligt plan, mycket närmare det absoluta medvetandeplanet än det materiella relativa planet där hon levt sitt liv på Jorden. Hennes resa genom kanalen är ingen förflyttning i rummet, men en förflyttning från en grövre till en mer subtil dimension.

De gamla civilisationer som betraktade solen som Gud hade i kanske mer kunskap än vi har idag. Kanske hade deras mysterieskolor kunskap om var intelligensen och skaparkraften i skapelsen hör hemma. 

Låt oss se vad vi skulle kunna få ut av en resa i ljuset. Ett bra sätt att studera ljuset närmare måste vara att leta upp en foton, den minsta ljusenheten vi känner till. Det kan vara vissa svårigheter att hitta en eftersom den är så liten att den knappt är skönjbar med blotta ögat, och rör sig med ljusets hastighet ca 300.000 km per sekund. Så det gäller att vara på alerten för att fånga in en. Men låt oss säga att det lyckats, och att du även kunnat göra dig själv både mindre än fotonen och snabbare än ljuset.

Du har hittat en foton som du tänker klamra dig fast på i avsikt att sen krypa in i den för att se vad som finns inuti. Du ser direkt när du kommer nära att fotonen inte är någon partikel utan en bubbla, i det som fysiken kallar etern! En bubbla av ljus.

Och när du ska gå in så märker du att för att komma in så måste du lämna din kropp utanför! Du kan bara komma in där med ditt medvetande. Kroppen kränger du av dig och ställer utanför. Just när du kommit innanför så kommer nästa överraskning. Du märker att ditt medvetande som alltid varit begränsat nu plötsligt flyter ut och på ett ögonblick finns överallt. Du har hamnat i en ljusvärld som absorberar dig, som du blir ett med och som omfattar allt. Det sträcker sig över hela universum, en verkligt häftig upplevelse. På ett ögonblick finner du att du förvisso befinner dig inne i fotonen du klev in i, men också att du befinner dig inne i solen. Och direkt vet du att solen och fotonen egentligen är samma sak, medvetandets och universums grundtillstånd.

Hur kan detta förhålla sig? Du gick ju in i en liten bubbla och nu är du plötsligt inne i solen. Du får direkt en förklaring, du har förflyttat dig ut ur den relativa dimensionen in i det absoluta, och där finns inga avstånd. Det finns endast ett verkligt ljusområde och det är universums innersta, som lyser upp allt i skapelsen!

Du är nu gäst hos det absoluta, hos universums medvetande - hos Gud om du så vill! Du känner att detta måste vara den yttersta verkligheten. Det är ett tillstånd, inte en plats.

Du har alltså gått från en diension till en annan. Och samtidigt får du veta att det går att förflytta sig hur långa distanser som helst i det relativa genom att resa via det absoluta. För i denna dimension bortom det relativa finns inga avstånd! Denna metod används i den interplanetariska världen för långa resor får du veta. På detta sätt kan vi besöka planeter som är tusentals ljusår avlägsna, enligt vårt relativa sätt att se tillvaron. Dock måste vi lämna vår kropp hemma.

Konstigt, jag befinner mig inne i solen och här är inte ens varmt, inte kallt heller för den delen. Hur kan detta vara undrar du, och finner att du inte hinner formulera frågan, förrän du redan har svaret. Här finns ingen temperatur, inga begränsningar, inget som har mått, vikt eller volym, inget som kan mätas eller vägas. Här finns inga prylar, bara ljus och medvetande och du absorberas av en ofantlig kärlek och trygghetskänsla. Du vet att du nu är nära det absoluta, källan för alltings uppkomst, det oändliga medvetande som skapat hela universum, och du känner en obeskrivlig lyckokänsla. Dessutom drabbas du av en annan av universums egenskaper, du får en stark lust att själv skapa.

Du märker att du behöver inte fråga för svaren på alla frågor finns redan i dig. Du har nu definitiv visshet om att det bara finns en källa för allt ljus i hela universum, bara en källa för allt medvetande och bara en enda kreativ kraft som skapar allt i den relativa världen.

Nu står det klart för dig att ditt eget dagsmedvetande som du har när du lever i den relativa världen är hopkopplat med detta medvetande. Det är ju härifrån det kommer, för någon annan källa av medvetande kan inte finnas. När du är i det relativa så filtreras det genom din egen hjärna, det är därigenom det begränsas och du upplever att du är en egen individ med en egen jagkänsla och egen tanke-verksamhet.

I själva verket kommer ditt medvetande från universums medvetande. Du är ett med hela skapelsen!

Det finns bara ett liv!